Mer än ett år sedan jag bloggade. Det är så mycket som hänt i mitt liv sedan dess att det inte riktigt går att beskriva. Jag har separerat och börjat om i egen lägenhet, med dotter varannan vecka.
Jag har blivit kär på nytt.

Stora förändringar i livet minst sagt.
Axonprojektet rodde jag inte i land. Varför förstår ni nog. Jag var inte där. Jag hade för mkt omkring mig i livet. Och framför allt tror jag inte jag var där mentalt.

Jag är på gång med att hantera min kropp och ätande igen. Detta året har jag i princip stått stilla. Fortsatt äta "skapligt", träna, men utan direkt plan.

Jag har träffat en hälsocoach idag för att kicka igång igen. Det känns motigt och bra på samma gång. Det var en rejäl och bra genomgång av min kropp. Men jag inser när jag gör det här HUR många gånger jag startat samma resa. Hur många gånger jag misslyckats. Hur dålig jag är på självmedkänsla av mig själv.

Det är klart att mina olika starter ser olika ut. Olika förutsättningar, olika tänk. Mina år med jojo-bantning var inte bra, inte sunda.

Men ja. Jag är otroligt rädd för att misslyckas igen.
Jag har två stora problem
- min relation till mat
- min självmedkänsla

Min nya "hälsocoach" är fantastisk. Det är egentligen allt jag önskat mig från början. Någon som verkligen ser mig och utgår från min kropp, mina förutsättningar och som jag träffar i verkligheten.

Hos henne gör man saker två veckor i taget. Små steg. Coachning längs vägen. Hitta falluckorna, svåra situationer.

Jag önskar verkligen att jag inte levt alla dessa år med att misshandla min kropp. Det är så lång väg jag har att gå på grund av det. Jag vet att jag borde blicka framåt, och det ska jag göra, såklart.
Jag vet att inget kommer gratis. Det jag ger får jag tillbaka. Mitt största monster är min relation till mat.

Kommentera

Publiceras ej