Varje vecka får jag ett mail med "Veckans pepp" från Olof Rölander (Googla, det går att prenumera). Han fångade den här veckan något som för mig är väldigt viktigt, och något jag verkligen behöver jobba på. För jag har väldigt lätt att falla in i att inte vara i nuet, att inte uppskatta vardagen utan den blir en transportsträcka. Jag har blivit mycket bättre på att uppskatta de små stunderna. Att hitta ögonblick, små stunder i vardagen att njuta av. Av att vara tillsammans. Denna bilden är ett ögonblick. Förvisso tagen på stranden på semestern i Danmark. Men Frejas fascination över alla vackra stenar vi samlade och snäckorna som var så vackra, får en att se saker med lite nya ögon. Nu till Olof Rölanders pepp: 
 
 
"HÄNDELSE VID ETT TRAFIKLJUS
En måndag morgon blev jag och vår hund Malte ståendes vid ett rödljus på Sveavägen. Bilarna trängdes, någon tutade, oförsiktig vänstersväng. 

Bredvid oss stod en pappa i kostym som hastigt tittade på klockan. Kunde det bli grön gubbe någon gång! Sonen, som höll sin fars hand, tittade på Malte och han såg på honom tillbaka. Ett slags gemensamt oförstånd för det spektakel som pågick runt dem båda. Var fanns glädjen?

Tre dygn tidigare hade jag och Malte stått vid samma trafikljus och upplevt helt annan närvaro. Det var fredag eftermiddag. Ihopslagen dator, kavajen på axeln och lösgjord slipsknut. En klapp på axeln. Du, bra jobbat! Tack, du med! Skönt med helg!

Sådär kan det onekligen låta vid veckans slut. Men en sjundedel av kalendern består av måndagar. Så ser det ut. Har vi råd att sucka, stöna och stressa oss igenom en så stor del av våra liv?

De skickliga måndagsspelarna tar sig an den här dagen på samma vis som en rugbyspelare gör sig redo för att ta upp kampen om bollen. Framåtlutade, en hand i backen, koncentrerad blick. Inget utrymme för tvekan - bara in och kriga.

Ändå kan man leva och verka lika avspänt som att det är fredag eftermiddag. Måndagsfokus och fredagskänsla alltså. Det är möjligt att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Malte och den där lille pojken vet att det går. De uppskattar nämligen alla dagar i veckan, inte bara två."
 
 

Ja hösten har dragit igång med högt tempo på jobbet och massor att göra. Dagarna är fulla av möten och det blir lite mil ute på vägarna runt om i länet. Idag förmiddagsmöte i Linköping och på eftermiddagen i Norrköping. Jag älskar mitt jobb så det är okej, men det tar på krafterna! Hemma blir det nödvändigaste gjort men inte mycket mer än det. Jag återkommer med ett mer givande inlägg framåt helgen...

 
Att springa, det kan inte jag. 
Nej, det har jag blivit itutad sedan första gympalektionen i skolan, hur oduglig jag är. Nu är det länge sedan jag hade en gympalektion. Jag har gått vidare och blivit den jag vill vara. I min träning och i det mål jag har så ingår det att börja springa en dag i veckan. Idag var jag och köpte ett par bra löparskor, för att skona rygg och knän. Dessa satt som gjutna på mig! 999 kr kostade de men jag hade en rabattcheck så de blev något billigare. Nu ska en långärmad löpartröja inhandlas och sedan är det bara att tuta och köra. 
 
Även Freja fick en del kläder idag, en skaljacka, en fleecejacka, en hood, ett par byxor och ett linne. När vi skulle betala i kassan och personalen sa vad det skulle bli, utbrast Freja: "OJ! Det var FÖR dyrt!", med betoning på FÖR. Haha. Ja inte är det billigt men nu tror jag vi har det mesta inför hösten.